Hometown Glory.

En av de bästa tiderna att vara hundägare är på hösten. Man tvingas på något vis absorbera och uppskatta naturen såhär års. Att vi bor så att man bara kan ta några steg för att plocka svamp är ju också en fördel.  Har hittat en glänta där jag alltid skulle vilja vara. Ett ställe där man kan stå helt omgiven av en bäck, medan Lucifer plaskar och jagar skummet i vattnet.Jag skulle inte överleva utan skogen.  Utan Dalarna.
Mando Diao – Strövtåg i hembygden.

 

I övrigt då? Blivit mörk igen, som ni kanske ser. Det känns som igår men det är hela tre år sedan jag var brunett senast. Ajabaja. Och så har jag fått dille på plommonfärgat. Toppar, byxor, skor, naglar. Ge mig ge mig ge mig! Jaaa, man kan gilla naturen, utan att vara en del av den ;)

Mer då? Klockan är 01:14, jag har haft problem att sova den senaste veckan. Jag som alltid sover tungt. Jag har nattat sambon efter hans långa dag, han kom inte längre än soffan. Kvar är jag, med hundra tankar. Och jag kan bara konstatera, att jag har väldigt svårt för människor som alltid säger det som folk vill höra. Jag kan säkert uppfattas som bestämd ibland, men jag förstår inte meningen i att linda in saker i rosa silkespapper, att hålla med den man sist pratade med och undvika sanningen bara för att den kan vara obekväm ibland. Men jag kan lova, att jag hamnar aldrig i en sits där jag glömt vad jag sa sist, och ni kommer aldrig behöva fundera på vart jag står egentligen.

So var dä no sagt om den saken...