En pappa ska vara det bästa man vet när man är liten, han ska avgudas och göra allt i sin makt för att få avgudas. Jag kunde inte haft en roligare, bättre barndom, än vad jag haft med min pappa, han var det största som fanns. Och jag känner så många fina pappor idag som gör allt för sina barn. Men så finns det dem där som inte förstår, förstår hur viktig man är som pappa. Hur det sliter sönder små barnahjärtan när pappa inte finns där, när pappa gör fel val, när pappa beter sig som om han inte vill vara pappa. Så det här var alltså ett inlägg, tänkt att hylla pappan som gör allt, och skaka om pappan som gör ingenting.
På en lite lättsammare not...(Ja det lät nog bättre på engelska) Ett mirakel har inträffat, jag ser ljuset i pluggtunneln, så jag försöker komma igång med lite målning. Känns som evigheter sen och fingrarna har hunnit glömt en himla massa. Men det står inte på förrän det är november och julmarknad. Nu däremot, tänker jag sjunka ner i soffan, tända ljus och titta på Once Upon A Time och Revenge. Älska hösten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar