Var rädd om de äldre...

Jag tror inte att det finns någon Rätte.
Då hade man fått leta ihjäl sig.
Blivit tokig, och drivit många tokiga.
(Du säger emot mig? Vad är då oddsen att du hittat den rätte? Så tidigt, i samma stad?)

Jag tror på Viljan att få det att funka. Att kunna svälja fel saker och ta upp de rätta.

Jag tror på respekt och självdistans.
Kärleken kommer inte alltid synas, det är omöjligt att alltid vara kär. Den kommer i vågor.
Det måste alltså någon gång funka ändå, utan detta..
Att respektera någon tillräckligt för att aldrig medvetet såra den andre.
Att ha självdistans nog att kunna skratta åt sina qvirks och dumheter.
Kunna erkänna när man har fel.

En av de människor som påverkat mitt liv mycket, lärde jag känna när jag jobbade
inom äldrevården. Det vill säga, jag kände denna person inte mer än 3 månader,
när hon sedan gick bort 94 år gammal. En riktig källa av visdom. Vi skrattade mycket, grät lite,
kramades massor. Och hon ville träffa Andreas, hon skulle då lyftas ur rummet där hon låg,
och så skulle hon sitta framför dörren och vakta, så att jag och Andreas skulle få vara ensamma där inne!
En gumma i min smak ;) Hennes egen man hade dött 20 år innan.
Och hon ville bara tillbaka till honom. De hade spenderat hela livet tillsammans.

- "Vad är hemligheten då S?"
- " Det första är, att vill den ene gå och dansa, så då ska den få gå och dansa. Det andra är, att när man varit osams och går och lägger sig, att man kan säga; Förlåt, Börje, jag var dum." .

Och för varje år som går, ser jag att hon har mer och mer rätt... Att kunna säga Förlåt till varann, att svälja stoltheten för den andres skull, är större än att säga ordet Älskar. För det betyder ungefär samma sak.

Välj era strider,
och var rädd om varandra!

/ Cissilia, med lite tid över till funderingar för ovanlighetens skull